.

Freezepop - Science Genius Girl

When I clone a human being it will want to hold my hand.

Eller kanske snarare: Vi ska sabotera - nej, laborera. Vi tar på oss de vita rockarna, låter skyddsglasögonen skava mot våra näsben, plockar fram alla provrör och tänger. Vi gör oss redo att lokalisera, experimentera, dissekera, abortera och adoptera; vi siktar mot stjärnorna i jakten på vår nya hjärna. Ja, ni läste rätt. Glittersubjektet ska reduceras, adderas och filtreras till oigenkännlighet: Projektet Försökssubjektet tar hjärnkirurgi till en helt ny nivå.

Men det går att uttrycka det på prosaisk svenska också: Det händer att vi uppfattar en viss obalans i vår verksamhet, en instabilitet sprungen ur vår delade oförmåga att planera och hålla oss till en sak i taget - men nu ska det bli ett slut på vansinnet. Under kommande dagar ska Glittersubjektet delta i en maskeradbal; vi ska prova på ett antal olika sätt att hantera bloggen för att på så sätt kunna finna ett spår som vi tycker om att färdas längsmed. Varje dag domineras av en ny "genre", vars definition hämtas från andra bloggar som vi anser ger en bra och tydlig bild av den stil vi vill imitera.

Imorgon ska vi förfärdiga en lista över populära och lämpliga teman, vilka vi i slumpmässig ordning ska testa med syfte att finna den perfekta bloggen.
Sedan planerar vi att bara låta det gå utför.


/Krollsplint med kollegor

Människans intelligens verkar inte känna några gränser! Idag blev jag påmind om det underbara i teknikens utveckling när ett ljud steg upp från gården utanför huset och vidare in genom mitt köksfönster; ett högt brummande, ett motorvrål som drev fönsterrutorna till bristningsgränsen. I mitt sökande efter källan till ljudet upptäckte jag nere på gården en man iklädd byxor och väst av parkförvaltningsslag. Han arbetade uppenbarligen, och i händerna höll han en stor och klumpig maskin med vilken han väldigt långsamt blåste grus och löv från ett ställe till ett annat på marken. 

Givetvis var det från denna manick som oväsendet kom, och när jag insåg det lugnade jag mig. Ja, jag förstår ju att det inte går att utföra ett så oerhört viktigt arbete utan att använda sig av en överdimensionerad hårfön, och maskinbullret är en del av detta som inte går att bortse från. Det gläder mig så att man har slutat använda krattor som ett verktyg för att flytta löven runt, runt över asfalten! Det enda speciella med krattor är att de är enkla, tysta och miljövänliga, men vad ska det vara bra för? Nej, tacka vet jag ett rejält, bensinslukande blåsmonster à la 2000-talet. Jag säger bara: Hurra för tekniken, hurra för uppfinningsrikedomen, hurra för lövblås IN YOUR FACE:






/Krollsplint, realist & modern pensionär

Soundtrack:
Nick Cave & Kylie Minogue - Where The Wild Roses Grow




Jag mötte en flicka i min del av stan
kring asfaltens död av trafiköverdos
och själv var jag outsövd, sjaskig och dan
men hon lika söt som prinsesstårtans ros.

Vi tog våran tillflykt från stadskärnans jäkt
till gravgårdens tystnad och sörjande frid
i skuggan av reminiscensers affekt.
Jag visade vägen och hon gick bredvid.

Vi talte om döden och tiden förspilld
hos allt som här vittrar till aska och mull.
Sen fäste jag henne på bild efter bild
för all hennes skönhet och livfullhets skull.

Till gravplatsens utkant gick sedan vår färd,
till trolskhetens dunkel där skogen tog vid:
En ljuvlig oas i vår döende värld
som flickan intill mig, så vacker och blid.

(Men vad är poängen med skönhet? Vi vet
att trots att vi älskar den, rinner den bort
och lämnar oss här i vår smutsbitterhet
för döden är långsam, men livet är kort.)

Sen dess är hon borta, helt utan bevis
 på vart. Hon tycks bara ha lämnat vår jord. 
Den enda som vet är jag själv, givetvis,
och jag säger ingenting, inte ett ord.



Till Fanny som tack för fina poser och trevligt sällskap.


/Krollsplint, fotografen

Följande inlägg är ett reklaminslag:

Den här duschtvålen får dig att levitera i slow motion tillsammans med en massa fina blommor framför "sensuellt" pastellfärgade sidendraperier! Och den här chokladen försätter dig i ungefär samma situation, fast draperierna är mörka och blommorna försvinner. Det här brödet kan du knappast äta utan att först ha sprungit ett vetefälts-maraton tillsammans med dina ariska barn, men när du har brett det här väldigt vita och nyttiga smöret på får du njuta av det saftiga vetet.

Det här är en bilreklam men bilar är ju tråkiga så istället för att visa tusen bilder på en bil som kör genom ett öppet landskap - vilket för övrigt lär ruttna bort på grund av koldioxidutsläppen - så visar vi en miljon outgrundliga snapshots av vad som helst som inte är en bil, för det är så snyggt.

Nu kommer ett program som handlar om människor som utför diverse förödmjukande uppgifter framför en filmkamera, ett annat om rika kvinnor som köper saker, ett om människor som räddas ur livskriser mot att de gråter och låter sig framställas som idioter i TV och slutligen ett program som fungerar lite som en hallick.

Njut nu av din TV-kväll och låt ingenting störa ditt tittande!


/Krollsplint, copywriter

Dagens lektion i Glittersubjektets sommarskola består av en flyktig monolog om stavning:

Svenska språket innehåller väldigt många ord, och det är helt okej att inte kunna stava till dem allihopa. Här på Glittersubjektet har vi full förståelse för dig som tenderar att kasta om bokstäverna i ord som ecklesiastikminister eller hippopotomonstrosesquippedaliofobi; vad vi däremot ser strängt på är konsekvent felstavande av ord som vi själva anser hyfsat enkla (såklart), det vill säga ord av den sorten vilken går att finna i lågstadieelevers läseböcker. Idag går vi igenom ett antal slumpmässigt utvalda ord vilkas stavning tydligen har undgått stora delar av Sveriges befolkning; vi har sammanställt dem i en lista där det felstavade ordet är kursiverat, medan den rätta stavningen är skriven i fetstil.

- Ordet hällst stavas helst utan ä och dubbla l.
- Igentligen/ijentligen stavas egentligen med ett e i början/och därefter ett g.
- Alldrig stavas aldrig med två l (altid stavas alltid med två l).
- Det är inte lungt att byta plats på n:et och g:et i ordet lugnt.
- Tjejjer. Varför skulle någon komma på att stava ordet tjejer med två jj? Visst skulle man kunna tro att det ska stavas med ch- i början eller så, men varifrån kommer dubbel-j:et? Det är helt ologiskt! Sluta med det bara!
- Och föresten så stavas förresten med två r.


Vi avslutar dagen med ett varningens ord: Det har konstaterats att de barn och ungdomar som inte är uppmärksamma under svenskalektionerna i grundskolan löper större risk än sina medstudenter att vika in på brottets bana redan i en mycket ung ålder. Detta är sanningen, så se till att göra läsläxan och träna på ordklasserna!



/Krollsplint, lite viktig och förmer

Året är 2011 och människorna är upplysta. Homo sapiens har begåvats med förmågan att tänka i flera led, och idag besitter vi en stor kunskap om oss själva, om rymden och jorden, om vår miljö och modern teknik etc:

De allra flesta av oss är medvetna om allt som pågår omkring oss: Krigen, brotten, våldet, hatet, miljöförstöringen. Det krävs inte mycket tankekraft för att inse att i en inte alltför fjärran framtid kommer vår hemplanet att ha förvandlats till en mardrömsvärld med oljefyllda hav, brinnande regnskogar, syraregn och luftburen cancer. Vi kommer att gå under och personligen tycker jag att detta kommer att bli en mycket obehaglig upplevelse.

Sådan var min livsåskådning fram tills för bara någon vecka sedan. Under mina semesterresor (vilka till stor del har tillbringats ombord på diverse fordon tillsammans med andra individer) har jag nämligen insett att det kanske finns en lösning på våra problem, och jag har fått glädjas åt att andra har kommit denna lösning på spåren. Och lösningen är enkel: Vi fortsätter att reproducera oss.

Om alla bara fortsätter att sträva mot det rådande kärnfamiljsidealet och skaffar 1-3 ungar per 2 vuxna människor, så klarar vi oss! Det är en biologisk nödvändighet att sätta fler barn till världen och överbefolkning är bara en myt, en orientalisk sådan. Så egentligen är idén av ett väldigt intelligent slag, och dessutom helt logisk! Och sedan är det ju bara så gulligt med små 3-åringar som skriker oavbrutet och kletar mosad banan på tågsätet. En ömsevinst, helt enkelt.



/Krollsplint, blivande tvåbarnsförälder och därmed helgonförklarad

                    


Ah, jo, jag medger att jag skulle ha varit tillbaka från semestern redan för en vecka sedan. Nu blev det inte så, men jag har en alldeles utmärkt anledning till min försening, så innan min svältfödda och längtansfulla läsarskara börjar fyra av sitt kollektiva missnöje, bör de läsa min nervkittlande resumé av dagarna som följde efter resans slut:

Inget extraordinärt skedde under mina planerade besök hos diverse släktingar. Under två veckors tid bestod livet av solbad, efterrätter och dödssyndig passivitet; allt var väl tills det att jag på vägen hem stoppades av allvarliga män iförda mörka kostymer och solglasögon. De ville hindra mig från att publicera mina konkreta bevis för ett antal sanningar som skulle kunna rycka hundratals människor ur den masspsykos som de för tillfället helt ovetande lider av. Jag trodde mig kunna fly undan mina angripare genom att använda mig av min Stealth-skill och smyga iväg. Denna talang existerade dock inte, och när jag vaknade igen befann jag mig inuti ett litet mörkt rum låst utifrån. En väldigt tråkig stämning infann sig.

Lyckligtvis nog påverkar fruktansvärd, genomtänkt tortyr varken min kolugna, självsäkra mentalitet eller mitt metallskelett; däremot skulle den gröna kryptoniten förmodligen ha markerat slutet på mitt underbart innehållsrika liv om det inte vore för Glenda och hennes rogue-skills. Alla vet vem Glenda är, så en presentation vore överflödig. Hon kom i sista stund till min undsättning och satte mina tillfångatagare ur spel med mindre en syrabomb medan jag flydde fältet.

Innan jag äntligen lyckades återvända hem, gick jag vilse i ett gruvschakt som samtidigt var en post-industriell djungel, en glasgarderob och en korridor. Det var uttröttande men trevligt och nu är jag i alla fall tillbaka. Eftersom inga av mina kollegor på Glittersubjektet kom till skada under äventyrets gång, kommer platsen att drivas som vanligt igen. Eller...?



/Krollsplint eller Bob Morane, ingen vet säkert