.

Kära läsare,

ni är fel ute. Leta efter spillrorna av vraket (vilket var vår verksamhet) här istället.



/Krollsplint med kollegor från andra sidan graven

På grund av vissa tekniska pch mentala fel kommer platsen Glittersubjektets aktivitet att minska för en tid. Det handlar om en smärre semester, reparationer och påfyllnad av förråd, men efter att vi har vigt våra liv åt att rädda världen lovar vi att aktivera oss och ägna oss mer åt bloggen igen. Låt oss bara säga att medan vissa portnar öppnas, måste andra portar stängas bakom en. Ja. Och ni tror att vi sover men det gör vi inte, vi glider. På återseende!


/Krollsplint med beklagande kollegor

Det finns en leksak som ofta ges till små barn för att öva upp deras logiska tänkande och spatiala intelligens; jag menar naturligtvis det där lilla "locket" med hål formade som stjärnor och trianglar och andra figurer. Leken går ut på att passa in olika föremål - stjärnor och trianglar - i hålen, t.ex: Det stjärnformade föremålet passar inte i det triangelformade hålet, utan i hålet som är format som en stjärna osv. En nyttig och inte alls ovanlig leksak, och därtill väldigt enkel att använda sig av; de flesta barn lyckas passa in alla föremål i rätt hål redan på första, andra, tredje försöket.

Den här leksaken återkommer faktiskt i vuxenlivet, fast i en större skala. Ett exempel:

Spårvagnen. I mittvagnen står två mindre barnvagnar parkerade bredvid varandra, vilket lämnar plats för ytterligare en barnvagn. På nästa hållplats kliver en småbarnsmamma ombord. Hon ser sig om och inser att hon kan ställa sin barnvagn bredvid de andra två utan att blockera mittgången för övriga passagerare; allt är väl, hon har förstått leksakens funktion.

På hållplatsen därefter väntar ytterligare en småbarnsmamma, puttande framför sig en enorm barnvagn vilken innehåller ett barn lika stort som en limpa. Dörrarna öppnas, hon tittar in i spårvagnen som nu är nästintill fullsatt; hon låter blicken svepa över ytan som reserverats för barnvagnar. Ser hon att alla hål är fyllda? Förstår hon att man inte kan pressa ner en stor rektangel i en liten cirkel? Är hon helt oförmögen att tänka logiskt, eller är hon bara helt jävla dum i huvudet? Vad tror ni?



/Krollsplint, realist & logisk tänkare

Så har projektet Försökssubjektet nått sitt slut. Nu är det dags att överblicka, utvärdera och fastställa resultatet, vilket var menat att utgöra en milstolpe på vägen mot total acceptans, tolerans och slutligen fred på hela jorden... eh, ja. Visst är det en fin tanke, men i ärlighetens namn så gick hela "experimentet" ut på att jag själv skulle få visa upp min fallenhet för att imitera och anamma olika sorters skrivstilar och samtidigt få en bättre vetskap om mina konkurrenters - det vill säga alla bloggar utom min egen - metoder för att locka läsare.

I vilket fall som helst så är det upp till er 6-12 läsare att avgöra vilken av de sju beprövade stilarna som verkar bäst lämpad för Glittersubjektets framtid. Den genre som uppskattas mest ska bli den genre efter vilken vi rättar oss, och varje inlägg ska präglas av skrivsättet i fråga, både vad det gäller form och innehåll. På Glittersubjektet kämpar vi för demokrati och rättvishet och sätter det fria valet framför allt annat.













... trodde ni det eller? Jag skriver som jag vill!







/Krollsplint med kollegor

Vissa kvällar är värre än andra.

När skuggorna sjunker från taket, ner mot marken,
ner mot mig, och den röda färgen på himlen inte är något annat än blod,
rött, rinnande blod...
skulle lika gärna mina bleka handleder kunna vara... himlavalvet...
så vackert... men lidande... blödande...

Mörkret i mitt rum är synonymt med smärtan, den kalla och eviga,
och utandningarna från demonerna i mitt huvud.
Deras röster talar om sorg och smärta,
deras röster viskar om mord och sömn,
om ångesten... den lämnar mig aldrig...

Och poetens blödande hjärta
är lika blödande rött som solnedgången
de kvällar som är så mycket mörkare än andra.


/Krollsplint, lika bruten intui
som raderna i den döende poetens dikter

Var ute på stan idag klädd i min korta lila klänning, knallblåa leopardtights Palestina sjal o knallrött läppstift, min vanliga stil ni vet, sådär lite tuff o utmanande som jag gillar att vara!! ;) så gick jag förbi några fjortis tjejer och fick såklart VÄRSTA konstiga blickarna... jag såg liksom hur dom tittade på mej o fnissade. Så himmla typiskt sånna tjejer och jag undrar vrför dom inte bara kan lämna en ifred?! Sköt era egna business girls!!!

Men jag har lärt mig att inte bry mig om sånt... förut när jag var mindre kunde jag bli värsta lessen om nån kolla snett på mej, men sen insåg jag att det bara är och strunta i dom!! De är faktiskt mest synd om såna tjejer, helt blonderade o uppsminkade utan att kunna tänka en själv ständig tanke...

Jag tycker det viktigaste som finns är att man vågar vara sej själv!!! Stå ut från mängden o ha sin egen personliga stil, inte bara flyta med strömen som alla andra!! Jag vågar vara annorlunda och får ta en massa skit för de, det är svårt och bli aceppterad för den man är men man måste stå på sej o inte falla för grupp trycket! Kom igen, våga vara unika!! Alla är vackra på insidan, alla är speciella o förtjänar att acepteras som dom är!!! :D 


/Krollsplint går sin egna väg med väldigt många utropstecken

Det lönade sig visst att rota igenom mammas garerob! Hon har ju en massa fina plagg, mycket 60-tal och jag älskar ju verkligen 60-talsmode! Klänningen ovan är bara ett av flera exempel på vilka linjer och mönster som var populära under årtiondet. Även armbandet kommer från mammas smyckeskrin... det känns lite afrikanskt, tycker jag, så dagens outfit får alltså bestå av 60-tals-vintage med en marockansk touch.


/Krollsplint har rött läppstift, gillar "Håkan" och handlar bara second hand

              


Vaknade med tårarna rinnande nerför kinderna inatt igen. Att det ska vara så svårt att få sova en hel natt för en gångs skull! Men smärtsamma minnen hemsöker mig även i drömmarna... minnesbilder från den där fruktansvärda tiden, hösten -09...

Mitt liv har verkligen inte varit lätt. Som tonåring hade jag problem med kronisk huvudvärk och plötsliga ångestattacker... jag tyckte ingenting var riktigt roligt längre och jag grät nästan varje dag. Det hände att jag tänke på självmord, på att ta mitt liv och att äntligen få slippa denna värld. Det är svåra, tunga tankar, för tunga för någon så ung... Deprimerad, sa dom om mig, skolpsykologen och dom på BUP. Och allt jag kunde tänka var: "Det här är slutet.
Jag klarar inte det här."

Men jag tog mig ur det, åtminstone delvis. Ibland drabbas jag fortfarande av de där mörka tankarna, av ångesten och smärtan... oftast kan jag hantera det, men ibland blir det bara för mycket... som inatt... jag kan inte sluta gråta och jag orkar snart inte längre... önskar bara att jag kunde få somna bort ifrån allt, all ångest, all smärta, alla minnen...



/Krollsplint och "Skuggor & Ärr - Confessions of a Damaged Angel"

Cha cha bloggen!

Fick uppskattande blickar från grannarna imorse när jag satt ute på gården med en kopp te och fotade mig själv iförd dagens outfit: Jeansshorts från Levi Strauss och min favvo-skjorta från Cappuccini. Stövlarna är egentligen min mammas, tänkte köra lite vintage idag! Står att de är gjorda i Österrike typ, såå... hiss eller diss?

Puss på er!


/Krollsplint, fashionista

  


Kärlek. Ett ord, precis som alla andra ord. Ett ord som används i många olika sorters sammanhang, av människor i alla åldrar, unga och gamla. Ett ord som är centralt i miljontals böcker, dikter och filmer. Ett ord uppbyggt av sex bokstäver: K-Ä-R-L-E-K. Det är inte ett ovanligt ord, inte särskilt långt eller svårt. Men ändå är det kanske det viktigaste ord som finns.

Jag har tänkt på ordet "kärlek", och nu ställer jag frågan: Vad är egentligen kärlek? Förutom ett ord med sex bokstäver, ett ord bland många i ordlistan. För ordet väger så tungt, flyger så lätt, bränner och isar, ligger som honung eller spik i munnen. Vad är det som gör ett ord så laddat?

Kärlek är en känsla. Kärlek är förälskelse. Kärlek är familjen. Kärlek är ett hjärta, rosa moln, solsken och socker - kärlek är svek, tårar och ensamhet. Kärlek är hat.

Nej, det går inte att förklara vad kärlek är. Allt jag vet är att om vi bara var lite bättre på att uttrycka kärlek gentemot varandra, skulle världen bli en vackrare plats att leva i.


/Krollsplint och "Livet mellan himmel och jord":
Min blogg om vänskap, kärlek och tankar om livet!

Freezepop - Science Genius Girl

When I clone a human being it will want to hold my hand.

Eller kanske snarare: Vi ska sabotera - nej, laborera. Vi tar på oss de vita rockarna, låter skyddsglasögonen skava mot våra näsben, plockar fram alla provrör och tänger. Vi gör oss redo att lokalisera, experimentera, dissekera, abortera och adoptera; vi siktar mot stjärnorna i jakten på vår nya hjärna. Ja, ni läste rätt. Glittersubjektet ska reduceras, adderas och filtreras till oigenkännlighet: Projektet Försökssubjektet tar hjärnkirurgi till en helt ny nivå.

Men det går att uttrycka det på prosaisk svenska också: Det händer att vi uppfattar en viss obalans i vår verksamhet, en instabilitet sprungen ur vår delade oförmåga att planera och hålla oss till en sak i taget - men nu ska det bli ett slut på vansinnet. Under kommande dagar ska Glittersubjektet delta i en maskeradbal; vi ska prova på ett antal olika sätt att hantera bloggen för att på så sätt kunna finna ett spår som vi tycker om att färdas längsmed. Varje dag domineras av en ny "genre", vars definition hämtas från andra bloggar som vi anser ger en bra och tydlig bild av den stil vi vill imitera.

Imorgon ska vi förfärdiga en lista över populära och lämpliga teman, vilka vi i slumpmässig ordning ska testa med syfte att finna den perfekta bloggen.
Sedan planerar vi att bara låta det gå utför.


/Krollsplint med kollegor

Människans intelligens verkar inte känna några gränser! Idag blev jag påmind om det underbara i teknikens utveckling när ett ljud steg upp från gården utanför huset och vidare in genom mitt köksfönster; ett högt brummande, ett motorvrål som drev fönsterrutorna till bristningsgränsen. I mitt sökande efter källan till ljudet upptäckte jag nere på gården en man iklädd byxor och väst av parkförvaltningsslag. Han arbetade uppenbarligen, och i händerna höll han en stor och klumpig maskin med vilken han väldigt långsamt blåste grus och löv från ett ställe till ett annat på marken. 

Givetvis var det från denna manick som oväsendet kom, och när jag insåg det lugnade jag mig. Ja, jag förstår ju att det inte går att utföra ett så oerhört viktigt arbete utan att använda sig av en överdimensionerad hårfön, och maskinbullret är en del av detta som inte går att bortse från. Det gläder mig så att man har slutat använda krattor som ett verktyg för att flytta löven runt, runt över asfalten! Det enda speciella med krattor är att de är enkla, tysta och miljövänliga, men vad ska det vara bra för? Nej, tacka vet jag ett rejält, bensinslukande blåsmonster à la 2000-talet. Jag säger bara: Hurra för tekniken, hurra för uppfinningsrikedomen, hurra för lövblås IN YOUR FACE:






/Krollsplint, realist & modern pensionär

Soundtrack:
Nick Cave & Kylie Minogue - Where The Wild Roses Grow




Jag mötte en flicka i min del av stan
kring asfaltens död av trafiköverdos
och själv var jag outsövd, sjaskig och dan
men hon lika söt som prinsesstårtans ros.

Vi tog våran tillflykt från stadskärnans jäkt
till gravgårdens tystnad och sörjande frid
i skuggan av reminiscensers affekt.
Jag visade vägen och hon gick bredvid.

Vi talte om döden och tiden förspilld
hos allt som här vittrar till aska och mull.
Sen fäste jag henne på bild efter bild
för all hennes skönhet och livfullhets skull.

Till gravplatsens utkant gick sedan vår färd,
till trolskhetens dunkel där skogen tog vid:
En ljuvlig oas i vår döende värld
som flickan intill mig, så vacker och blid.

(Men vad är poängen med skönhet? Vi vet
att trots att vi älskar den, rinner den bort
och lämnar oss här i vår smutsbitterhet
för döden är långsam, men livet är kort.)

Sen dess är hon borta, helt utan bevis
 på vart. Hon tycks bara ha lämnat vår jord. 
Den enda som vet är jag själv, givetvis,
och jag säger ingenting, inte ett ord.



Till Fanny som tack för fina poser och trevligt sällskap.


/Krollsplint, fotografen

Följande inlägg är ett reklaminslag:

Den här duschtvålen får dig att levitera i slow motion tillsammans med en massa fina blommor framför "sensuellt" pastellfärgade sidendraperier! Och den här chokladen försätter dig i ungefär samma situation, fast draperierna är mörka och blommorna försvinner. Det här brödet kan du knappast äta utan att först ha sprungit ett vetefälts-maraton tillsammans med dina ariska barn, men när du har brett det här väldigt vita och nyttiga smöret på får du njuta av det saftiga vetet.

Det här är en bilreklam men bilar är ju tråkiga så istället för att visa tusen bilder på en bil som kör genom ett öppet landskap - vilket för övrigt lär ruttna bort på grund av koldioxidutsläppen - så visar vi en miljon outgrundliga snapshots av vad som helst som inte är en bil, för det är så snyggt.

Nu kommer ett program som handlar om människor som utför diverse förödmjukande uppgifter framför en filmkamera, ett annat om rika kvinnor som köper saker, ett om människor som räddas ur livskriser mot att de gråter och låter sig framställas som idioter i TV och slutligen ett program som fungerar lite som en hallick.

Njut nu av din TV-kväll och låt ingenting störa ditt tittande!


/Krollsplint, copywriter

Dagens lektion i Glittersubjektets sommarskola består av en flyktig monolog om stavning:

Svenska språket innehåller väldigt många ord, och det är helt okej att inte kunna stava till dem allihopa. Här på Glittersubjektet har vi full förståelse för dig som tenderar att kasta om bokstäverna i ord som ecklesiastikminister eller hippopotomonstrosesquippedaliofobi; vad vi däremot ser strängt på är konsekvent felstavande av ord som vi själva anser hyfsat enkla (såklart), det vill säga ord av den sorten vilken går att finna i lågstadieelevers läseböcker. Idag går vi igenom ett antal slumpmässigt utvalda ord vilkas stavning tydligen har undgått stora delar av Sveriges befolkning; vi har sammanställt dem i en lista där det felstavade ordet är kursiverat, medan den rätta stavningen är skriven i fetstil.

- Ordet hällst stavas helst utan ä och dubbla l.
- Igentligen/ijentligen stavas egentligen med ett e i början/och därefter ett g.
- Alldrig stavas aldrig med två l (altid stavas alltid med två l).
- Det är inte lungt att byta plats på n:et och g:et i ordet lugnt.
- Tjejjer. Varför skulle någon komma på att stava ordet tjejer med två jj? Visst skulle man kunna tro att det ska stavas med ch- i början eller så, men varifrån kommer dubbel-j:et? Det är helt ologiskt! Sluta med det bara!
- Och föresten så stavas förresten med två r.


Vi avslutar dagen med ett varningens ord: Det har konstaterats att de barn och ungdomar som inte är uppmärksamma under svenskalektionerna i grundskolan löper större risk än sina medstudenter att vika in på brottets bana redan i en mycket ung ålder. Detta är sanningen, så se till att göra läsläxan och träna på ordklasserna!



/Krollsplint, lite viktig och förmer

Året är 2011 och människorna är upplysta. Homo sapiens har begåvats med förmågan att tänka i flera led, och idag besitter vi en stor kunskap om oss själva, om rymden och jorden, om vår miljö och modern teknik etc:

De allra flesta av oss är medvetna om allt som pågår omkring oss: Krigen, brotten, våldet, hatet, miljöförstöringen. Det krävs inte mycket tankekraft för att inse att i en inte alltför fjärran framtid kommer vår hemplanet att ha förvandlats till en mardrömsvärld med oljefyllda hav, brinnande regnskogar, syraregn och luftburen cancer. Vi kommer att gå under och personligen tycker jag att detta kommer att bli en mycket obehaglig upplevelse.

Sådan var min livsåskådning fram tills för bara någon vecka sedan. Under mina semesterresor (vilka till stor del har tillbringats ombord på diverse fordon tillsammans med andra individer) har jag nämligen insett att det kanske finns en lösning på våra problem, och jag har fått glädjas åt att andra har kommit denna lösning på spåren. Och lösningen är enkel: Vi fortsätter att reproducera oss.

Om alla bara fortsätter att sträva mot det rådande kärnfamiljsidealet och skaffar 1-3 ungar per 2 vuxna människor, så klarar vi oss! Det är en biologisk nödvändighet att sätta fler barn till världen och överbefolkning är bara en myt, en orientalisk sådan. Så egentligen är idén av ett väldigt intelligent slag, och dessutom helt logisk! Och sedan är det ju bara så gulligt med små 3-åringar som skriker oavbrutet och kletar mosad banan på tågsätet. En ömsevinst, helt enkelt.



/Krollsplint, blivande tvåbarnsförälder och därmed helgonförklarad