Försökssubjektet: Dag 7




Vissa kvällar är värre än andra.

När skuggorna sjunker från taket, ner mot marken,
ner mot mig, och den röda färgen på himlen inte är något annat än blod,
rött, rinnande blod...
skulle lika gärna mina bleka handleder kunna vara... himlavalvet...
så vackert... men lidande... blödande...

Mörkret i mitt rum är synonymt med smärtan, den kalla och eviga,
och utandningarna från demonerna i mitt huvud.
Deras röster talar om sorg och smärta,
deras röster viskar om mord och sömn,
om ångesten... den lämnar mig aldrig...

Och poetens blödande hjärta
är lika blödande rött som solnedgången
de kvällar som är så mycket mörkare än andra.


/Krollsplint, lika bruten intui
som raderna i den döende poetens dikter


Kommentarer
Postat av: Krollsplint (undercover)

(Ledtrådskommentaren:)

Du skriver väldigt poetiskt, väldigt djupt... man kan verkligen känna ångesten i den här texten... du borde verkligen bli poet.

2011-08-08 @ 16:07:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0