.

                    


Ah, jo, jag medger att jag skulle ha varit tillbaka från semestern redan för en vecka sedan. Nu blev det inte så, men jag har en alldeles utmärkt anledning till min försening, så innan min svältfödda och längtansfulla läsarskara börjar fyra av sitt kollektiva missnöje, bör de läsa min nervkittlande resumé av dagarna som följde efter resans slut:

Inget extraordinärt skedde under mina planerade besök hos diverse släktingar. Under två veckors tid bestod livet av solbad, efterrätter och dödssyndig passivitet; allt var väl tills det att jag på vägen hem stoppades av allvarliga män iförda mörka kostymer och solglasögon. De ville hindra mig från att publicera mina konkreta bevis för ett antal sanningar som skulle kunna rycka hundratals människor ur den masspsykos som de för tillfället helt ovetande lider av. Jag trodde mig kunna fly undan mina angripare genom att använda mig av min Stealth-skill och smyga iväg. Denna talang existerade dock inte, och när jag vaknade igen befann jag mig inuti ett litet mörkt rum låst utifrån. En väldigt tråkig stämning infann sig.

Lyckligtvis nog påverkar fruktansvärd, genomtänkt tortyr varken min kolugna, självsäkra mentalitet eller mitt metallskelett; däremot skulle den gröna kryptoniten förmodligen ha markerat slutet på mitt underbart innehållsrika liv om det inte vore för Glenda och hennes rogue-skills. Alla vet vem Glenda är, så en presentation vore överflödig. Hon kom i sista stund till min undsättning och satte mina tillfångatagare ur spel med mindre en syrabomb medan jag flydde fältet.

Innan jag äntligen lyckades återvända hem, gick jag vilse i ett gruvschakt som samtidigt var en post-industriell djungel, en glasgarderob och en korridor. Det var uttröttande men trevligt och nu är jag i alla fall tillbaka. Eftersom inga av mina kollegor på Glittersubjektet kom till skada under äventyrets gång, kommer platsen att drivas som vanligt igen. Eller...?



/Krollsplint eller Bob Morane, ingen vet säkert