.

Jag mätte min främre övre tarmbenstagg och insåg följande: På min vänstra sida sträcker sig benet cirka 9 mm längre ut från kroppen än på min högra sida. Med andra ord: Kroppen skevar. Upptäckten berörde mig så starkt att jag beslöt att med den främre övre tarmbenstaggen som utgångspunkt skriva en dikt. Resultatet är betitlat Den vridna avenyn och ser ut såhär:


Mitt skelett är lika skevt som mitt psyke,
vi sitter inte ens ihop
men delar av leder leder ingenstans.
En motorväg av märg och kalk,
den asymmetriska karusellen i mig

och vägen ligger öde.
Mitt skelett är ett ökenlandskap i händerna på en
av 1900-talets främsta avantgardister (lika framåt som min tarmbenstagg).
Han bygger loopar, tunnlar,
långa sträckor i vitt och svart
och burfåglar åt min tomma bröstkorg

jag är en transportsträcka i den glesbefolkade änden av landet.
Varje dag färdas flera dimensioner genom mig;
en skeletthands grepp om en penna


/Krollsplint, poeten