.

              


Vaknade med tårarna rinnande nerför kinderna inatt igen. Att det ska vara så svårt att få sova en hel natt för en gångs skull! Men smärtsamma minnen hemsöker mig även i drömmarna... minnesbilder från den där fruktansvärda tiden, hösten -09...

Mitt liv har verkligen inte varit lätt. Som tonåring hade jag problem med kronisk huvudvärk och plötsliga ångestattacker... jag tyckte ingenting var riktigt roligt längre och jag grät nästan varje dag. Det hände att jag tänke på självmord, på att ta mitt liv och att äntligen få slippa denna värld. Det är svåra, tunga tankar, för tunga för någon så ung... Deprimerad, sa dom om mig, skolpsykologen och dom på BUP. Och allt jag kunde tänka var: "Det här är slutet.
Jag klarar inte det här."

Men jag tog mig ur det, åtminstone delvis. Ibland drabbas jag fortfarande av de där mörka tankarna, av ångesten och smärtan... oftast kan jag hantera det, men ibland blir det bara för mycket... som inatt... jag kan inte sluta gråta och jag orkar snart inte längre... önskar bara att jag kunde få somna bort ifrån allt, all ångest, all smärta, alla minnen...



/Krollsplint och "Skuggor & Ärr - Confessions of a Damaged Angel"